Det finns ändå en affärsmässig logik i teorin.
Att driva PokerStars direkt på många olika marknader kräver licenser, betalningslösningar, kundtjänst, marknadsföring, compliance och lokala organisationer.
En nätverksmodell skulle kunna förändra den kalkylen.
Regionala operatörer skulle kunna sköta kundrelationen och den lokala verksamheten, medan PokerStars levererar mjukvara, spelutbud, säkerhet och framför allt likviditet.
Flutter skulle då kunna tjäna pengar på pokerspelarna utan att nödvändigtvis behöva äga hela kundrelationen.
Men modellen har också en tydlig svaghet.
Likviditet har bara värde om spelarna faktiskt är aktiva. Tiotusentals kundkonton hjälper inte särskilt mycket om spelarna inte följer med till det nya varumärket.
Den stora frågan blir därför vad PokerStars egentligen är mest värt som.
Ett av världens starkaste konsumentvarumärken inom poker, eller infrastrukturen och likviditetsmotorn bakom flera olika operatörer?
Det finns ännu inget bekräftat svar.
Men när Flutter redan samlar flera av sina varumärken på PokerStars Network, samtidigt som den traditionella globala PokerStars-plattformen genomgår en omfattande förändring, är frågan betydligt mer relevant än den hade varit för bara ett år sedan.