Martin Jacobson om WSOP andraplatsen: “Man får vara relativt nöjd varje gång man tar sig till ett finalbord”

Martin Jacobson var bara en heads up från sitt andra WSOP armband. Efter en stark vändning från short stack till finalbord slutade den svenske världsmästaren tvåa i $3,000 6 Handed No Limit Hold’em, ett resultat som gav $327,370 och ännu en tung svensk markering i Las Vegas.

För Svensk Poker berättar Jacobson om stoltheten efter prestationen, dynamiken mot vinnaren Abhishek Mhatre, årets WSOP och jakten på nästa stora finalbord.

Det finns väl ingen svensk pokerspelare som inte vet vem Martin Jacobson är? 
Han är den som särklass har spelat in mest pengar, av alla svenska pokerspelare, enligt de officiella kanaler som finns att tillgå.

Vi på Svensk Poker har skapat en helt ny fräsch sida över svenska Pokerprofiler, där kan du hitta mer info om Martin - ta en titt.

Svensk Poker fick, exklusivt, till en intervju med Martin dagen efter hans HU som resulterade i en imponerande andra plats i Event #56, $3000 6-handed Texas NL. Trevlig läsning!

Du kom tvåa i $3,000 6-Handed No Limit Hold’em och var otroligt nära ännu ett WSOP-armband. När du hunnit smälta det lite, vad är den starkaste känslan: stolthet över prestationen eller besvikelse över att vara så nära?

- Helt klart stolthet över prestationen. Självklart vill man alltid vinna, men om man ska bli besviken varje gång man inte gör det blir turneringspoker lätt ganska deprimerande.

När man, som jag, nästan bara spelar turneringar med enorma startfält är variansen så stor att man får vara relativt nöjd varje gång man tar sig till ett finalbord. Jag var dessutom short med 11BB inför dag två och nere på 5BB som minst, så det kändes väldigt bra att lyckas vända det underläget till en andraplats.

Formatet är 6-max, högt tempo och mycket press i nästan varje beslut. Hur passar den typen av turnering ditt spel jämfört med en traditionell full-ring?

- Bättre, skulle jag säga.

Det gynnar generellt de bättre spelarna eftersom man tvingas spela fler händer och hamnar i fler svåra beslut.

Framför allt är det betydligt roligare. Det blir mindre väntan mellan händerna man spelar och mer action överlag.

Finns det någon hand, något beslut eller någon spot från turneringen som du fortfarande går tillbaka till i huvudet?

- Nej, faktiskt inte någon enskild hand som jag har fastnat särskilt mycket för. Det finns alltid ett antal beslut man går tillbaka och analyserar efter en djup run, men jag känner överlag att jag spelade väldigt bra genom hela turneringen.

Hur upplevde du finalbordet och heads up-spelet? Var det någon motståndare eller dynamik som stack ut extra mycket?

- Det var en ganska intressant dynamik. Abhishek Mhatre, som vann, hade en stor chiplead men inte jättemycket erfarenhet. Han raise-synade därför en väldigt stor del av sin öppningsrange. Det ledde till att spelet stundtals blev ganska avvaktande, eftersom ingen kunde re-shova över hans öppningar utan en riktigt stark hand. Det gav honom möjlighet att sätta mycket press på resten av bordet.